Vårdnad, boende och umgänge

Den som har vårdnaden om ett barn har ansvar för barnets personliga förhållanden och för att barnets behov av omvårdnad och trygghet tillgodoses.

Vårdnad

Vårdnadsansvaret måste utövas med hänsyn till det enskilda barnets behov. Vårdnadsansvarets innebörd går därför inte att bestämma generellt.

Om föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet ska de tillsammans besluta i alla frågor som rör barnet. Därmed inte sagt att båda föräldrarna måste besluta i alla vardagliga beslut som följer av den faktiska vården. I praktiken innebär den faktiska vården en långtgående beslutanderätt för den förälder som barnet bor tillsammans med.

Föräldrar som är överens kan reglera frågor om vårdnad genom avtal som godkänts av socialnämnden. För att godkänna ett avtal krävs att det är för barnets bästa. Avtalet blir efter godkännande juridiskt bindande på samma vis som en dom.

Föräldrar kan avtala om att vårdnaden ska vara gemensam eller att en av dem ska ha ensam vårdnad. För att skriva avtal om vårdnaden måste någon av föräldrarna vara vårdnadshavare. Står barnet under vårdnad av en särskilt förordnad vårdnadshavare kan avtal inte träffas.

För att skriva avtal vänder man sig till Höglandets familjerätt.

Boende

Barn behöver nära relationer till båda sina föräldrar. Sådana relationer underlättas av bland annat täta och vardagliga kontakter. För små barn är det särskilt viktigt att få träffa den andra föräldern enligt principen lite och ofta så att barnet kan bevara minnesbilden av båda föräldrarna. Ett helt veckoslut kan för det lilla barnet vara för lång tid att vara borta från den förälder som barnet bor hos. Likaså kan det vara för lång tid för barnet att inte få träffa den andre föräldern på en hel vecka.

Det är föräldrarna som bär ansvaret för beslutet om hos vem barnet ska bo. Det är viktigt att vara lyhörd inför det enskilda barnets behov, ålder, intressen eller behov av en viss förälder kan spela roll.

Barnet kan vara folkbokfört på bara ett ställe. Den andre föräldern blir då umgängesförälder. Det är boförälderns skyldighet att se till att ett umgänge kan komma till stånd.

För många barn kan ett växelvis boende hos föräldrarna fungera bra. Växelvis boende innebär att barnet bor i stort sett lika mycket hos båda föräldrarna. Barnet kan endast vara skrivet hos en förälder. Vid växelvis boende betalar vanligen ingen av föräldrarna underhållsbidrag. Vid växelvis boende kan underhållsstöd endast utgå i form av så kallat utfyllnadsbidrag.

För spädbarn är det viktigt att de redan från början får knyta an till båda sina föräldrar. De yngsta barnen behöver den trygghet som ligger i en stabil, regelbunden och i möjligaste mån förutsägbar vardag.

Yngre skolbarn, som ofta har ett utpräglat sinne för rättvisa, kan se fördelar med att bo växelvis hos föräldrarna. Tonåringar väljer många gånger var och hur de vill bo utifrån sina egna intressen, t ex närhet till skola, kompisar, fritidsintressen etc.

Vid ett växelvis boende får barnet en fortlöpande vardagskontakt med båda föräldrarna. Risken minskar att kontakten med den ena föräldern tunnas ut.

Ett växelvis boende kan emellertid också vara mer eller mindre påfrestande för barnet. Barn kan ha svårt att klara av de ständiga uppbrott från föräldrarna som varje flyttning innebär. Det kan också vara svårt att ofta byta den närmaste omgivningen med kamrater och andra kontakter.

Vid ett växelvis boende är det en stor fördel för barnet om föräldrarna bor nära varandra, inte minst när barnet når skolåldern. Dessutom är förutsättningarna för ett växelvis boende bättre om föräldrarna har goda relationer till varandra och respekterar varandra som föräldrar. Ett växelvis boende förutsätter täta kontakter mellan föräldrarna, vilket ställer stora krav på samarbetsförmåga och generositet.

Föräldrar som är överens kan reglera frågor om boende genom avtal som godkänts av socialnämnden. För att godkänna ett avtal krävs att det är för barnets bästa. Avtalet blir efter godkännande juridiskt bindande på samma vis som en dom.

För att skriva avtal vänder man sig till Höglandets familjerätt.

Umgänge

Föräldrabalkens regler bygger på tanken att barn har behov av nära och goda relationer till båda föräldrarna även om föräldrarna inte lever tillsammans.

Utgångspunkten för umgängesrätten är att barnet ska ha rätt till umgänge med den förälder som barnet inte bor hos. Det finns inga lagregler som säger hur och i vilken omfattning umgänge bör förekomma mellan barn och föräldrar. Hänsyn skall tas till barnets ålder och mognad.

För små barn är det särskilt viktigt att träffa den andre föräldern enligt principen lite och ofta och under kortare perioder. Barnet kan då bevara minnesbilden av umgängesföräldern och separationen från boföräldern blir mindre påfrestande. Man bör tänka på barnets anknytning till umgängesföräldern. Särskilt för små barn är det viktigt att ha en god känslomässig anknytning till umgängesföräldern, så att barnets trygghetskänsla inte blir störd vid umgänget.

Befarar man att barnet kan komma att ta någon form av fysisk eller psykisk skada bör umgänget förhindras. Barnet ska till exempel inte behöva umgås med en förälder i en miljö där det missbrukas alkohol eller narkotika.

Hänsyn skall tas till barnets egen inställning. Här betonas att boföräldern har ett ansvar att uppmuntra barnet att besöka umgängesföräldern och att inte motverka ett umgänge genom att underblåsa en mer eller mindre tillfällig viljeyttring från barnets sida.

Boföräldern har ansvar för att barnets behov av att umgås med umgängesföräldern tillgodoses så långt det är möjligt. I takt med barnets mognad bör man dock ta allt större hänsyn till dess egen inställning i umgängesfrågan.

En viktig faktor är också föräldrarnas förhållande till varandra. Om umgänget skapar alltför stora konflikter mellan föräldrarna kan barnet ta skada. Man måste då väga barnets behov och intresse av umgänge mot dess behov av trygga uppväxtförhållanden.

Barn har rätt till umgänge med den förälder det inte bor tillsammans med. Är föräldrakonflikten djup kan socialtjänsten tillsätta en kontaktperson som medverkar vid hämtning/lämning och/eller finns med under umgänget. Tingsrätten kan också förordna om att ett umgängesstöd ska närvara
under umgänget.

Föräldrar som är överens kan reglera frågor om umgänge genom avtal som godkänts av socialnämnden. För att godkänna ett avtal krävs att det är för barnets bästa. Avtalet blir efter godkännande juridiskt bindande på samma vis som en dom.

När ett barn har sitt huvudsakliga boende hos ena föräldern, kan de avtala om hur och när barnet ska umgås med den andre.

Skriv ut
Senast uppdaterad: 6 september 2018
Sidan publicerad av: Admin HKF